Vad är det för fel på vissa hundägare? Seriöst?
Gick på Brunnshusgatan här utanför nyss, på andra sidan går en farbror med två små ulltussar, supersöta såklart. När vi kommer i jämnhöjd med varandra så hänger bägge tussarna längst ut i flexikopplet och skäller på oss. Eftersom de är ulliga så reagerar ju såklart Terror, kikar framför mina knän och vill säkert gärna slemma lite, men skiter i dem när jag hyschar åt honom. Kisspölen i snöhögen är ju oxå intressant.
Farbrorn på andra sidan gatan har stannat och står och tittar på oss, utan att på något vis göra något åt sina hundar som fortfarande hänger längst fram i kopplet. Sen har karln mage att uttrycka sig verbalt tvärs över gatan ”Han ser stor och farlig ut den där”
Va.
Jag står helt paff först, men får till sist ur mig ”Ja, de blir väl som man uppfostrar dem, gäller väl dina småttingar oxå”
Det får jag inget svar på, utan gubben tar äntligen tag i kopplet och drar med sig sina ullisar bortöver.
Vafan.
Torsgatan 13 
Om jag ska vara fördomsfull så känns det kanske som att det är just de små tussarna som i många fall just ÄR ouppfostrade pga att att de är ”så små och söööta”.
Jo visst, tyvärr kommer väl de undan oftare med att vara små och störiga, än när min hund är störig…